Varför kan inte vissa människor glädjas åt andras framgångar? Eller tänkta framgångar? Varför måste allt vara en tävlan och skräck för eget misslyckande? Är man sämre för man misslyckas eller är det rentav så att man faktiskt är bättre för att man lärde sig något på vägen?
Varför kan man inte med stolthet säga att man kanske var delaktig i det, som kanske blir bättre i andras händer, istället för att bli arg över sitt eget "nederlag" och såga det som kunde blivit?
Hur stolt är man då? När man kvävt både vänskap och kommande glädje för sitt eget välbefinnande? Hur bra mår man i egentligen?
Kan någon annan skörda frukten av det du själv åstadkommit eller är det inte så, att för att skörda måste man så och vattna?
Nähä nu är jag ute på djupt vatten så nu slutar jag svamla.
Berörd part! Stå över det hela, för missunnsamma människor kommer du att träffa på hela livet!
Det är bara synd att tredje part drabbas som i dagsläget har det bra och trivs och nu ska behöva flytta på sig igen
Trevligt att få gör din bekantskap och lycka till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar