Nästa man i mitt liv

Jag fick tag i ett underbart kort idag. Det är på min son, Hampus, som gick i musikklass innan vi flyttade. Han gör en fantastisk tolkning av Karlsson på taket och kom i tidningen. Alla i klassen var superduktiga och gjorde olika Astrid Lindgrenteman och uppträdde på lite olika ställen.
Idag är skitungen nitton år och tar studenten om ett par veckor. Han är som tonåringar mest; ganska loj och jag är som morsor mest; ganska tjatig ;) men detta kan inte sägas nog ofta:
- Jag älskar dig oavsett, Skitunge, bara så du vet!

Funderingar

Veckorna är långa och ändå hinner man inte med det som ska göras och framför allt inte blogga men idag tar jag mig tid för jag har funderat ;)
Varför kan inte vissa människor glädjas åt andras framgångar? Eller tänkta framgångar? Varför måste allt vara en tävlan och skräck för eget misslyckande? Är man sämre för man misslyckas eller är det rentav så att man faktiskt är bättre för att man lärde sig något på vägen?
Varför kan man inte med stolthet säga att man kanske var delaktig i det, som kanske blir bättre i andras händer, istället för att bli arg över sitt eget "nederlag" och såga det som kunde blivit?
Hur stolt är man då? När man kvävt både vänskap och kommande glädje för sitt eget välbefinnande? Hur bra mår man i egentligen?
Kan någon annan skörda frukten av det du själv åstadkommit eller är det inte så, att för att skörda måste man så och vattna?
Nähä nu är jag ute på djupt vatten så nu slutar jag svamla.
Berörd part! Stå över det hela, för missunnsamma  människor kommer du att träffa på hela livet!
Det är bara synd att tredje part drabbas som i dagsläget har det bra och trivs och nu ska behöva flytta på sig igen

Trevligt att få gör din bekantskap och lycka till

Snabb helg

Fy så fort helgerna går i förhållande till veckorna.
Igår gjorde vi sommaren officiell genom att ha vår årliga grillträff  här hemma innan Ystadcruisingen. I vanliga fall brukar cruisingen vara en vecka tidigare och jag brukar släppa hästarna på bete men i år är det vanliga en aning ovanligt så hästarna är redan utsläppta och Ystad en vecka "senare".
Jag glömde kameran hemma så några kort från Ystad kan jag inte bjuda på men några loppisfynd från idag kan jag slänga in ett par kort på

En rätt sliten dockvagn, två campingbord och brödspade

En majstång? 

Har iaf aldrig sett något liknande

Miss October ;)

Så var det offentligt. Lite tjuvkikande har det ju varit på de olika plåtningarna men nu är den på väg att tryckas! Kalendern med stort K; Mirannas calendargirls där allt överskott går till Willefonden. Alla som på något sätt syns med namn eller bild i kalendern gör det utan någon ekonomisk vinning. 
Jag är en av de tjejerna ( och killarna ). Anna ringde mig en trist höstkväll och frågade vilken månad jag ville ha och jag höll på att svimma av ren förskräckelse. Det var minsann inte helt självklart att vara med utan det var en veckas grunnande, fram och tillbaka, innan jag ringde och sa att oktober skulle jag vilja ha, om jag får. 
Jag tycker hela grejen är helt fantastisk men tanken på att vara med i kalendern själv, är svindlande. Man är helt plötsligt en ganska offentlig person och även om jag inte är direkt blyg är det ändå en milsvid skillnad på offentlig och oblyg. 
Idag är jag jätteglad att jag är med och otroligt stolt över en fantastiskt snygg bild och modell, i ett hav av skor, som är en stor vurm jag har...
Släpp mig inte lös i en skoaffär ;)

Bilder från söndagen

Ett par bilder från söndagen, tagna av Kurt Floberg, kommer här och så måste jag ju tala om att jag är medlem i Tollarps Brukshundklubb

Tredje plats

Jag fick nog många lyckönskningar för Ebba och jag knep tredje platsen! Hon var jätteduktig och jag lyckades komma ihåg banorna. Det gick inte så fort idag men det var ju varmt och Ebba har ju sina dagar då hon inte har lust eller fart eller helt enkelt har glömt bort allt hon en gång kunde. Slalomet satt men däcket kunde hon inte idag. Så är livet med en terrier och vad gör det när hon är älskad precis för den hon är

Vandringspris i Agility Hoppklass

Just nu sitter jag och turboladdar med kaffe inför vårens vandringspris i agility. Ebba och jag ska ta oss igenom två hoppbanor, helst felfritt och på bra tid. Det kommer att bli svårt. Vi har fem veckors träningsuppehåll och matten (jag) är lätt snurrig just nu. Mer än vanligt i alla fall :) Ebba tycker det är så roligt att vi är igång igen så det är mest för hennes skull faktiskt, för skillnaden mellan agility och utställning är att i agility tävlar man på "lika" villkor och det är klart att hornen växer på agilitybanan trots träningsuppehåll och grava missar i slalomet.
Wish me luck :)

Tävla i skönhet?

Jag måste klargöra en sak. Jag anser inte att man kan tävla i "skönhet". När jag ställer ut Hoytan, vilket kommer att ske några gånger till, så är det inte för att JAG eller MIN HUND ska stå högst på prispallen utan för att vi ska ha kul, träna på socialisering och framför allt komma ut och prata hund och annat dyng med förhoppningsvis likasinnade. Vinner man en rosett är det en bonus för visst är det jättekul att någon tycker att man har en hund som är fin och och följer den rasstandard som är fastställd.
Skönhet kommer inifrån, trots att det låter som en klyscha och skönheten ligger i betraktarens öga. Därför kan samma hund bedömas helt olika av två olika domare precis som rasstandarden kan tolkas på lite olika sätt precis som Bibeln.
Sen kan jag ju tillägga att träna sin hund att stå snyggt eller gå vid sidan om är som vilken lydnad som helst och du går väl inte på fest i dina fulaste kläder, eller hur?

Hoytan övar på bordet

 Mini

Trilska

Myskväll igen

Älskade fredag! Grillen är snart tänd, favoriten "Så ska det låta" närmar sig och jag är helt slut vilket jag är varje fredag. Fast idag ska jag rycka upp mig lite och få i lite färg i håret. De gråa slingorna är ganska snygga men de gör sig inte till min nuvarande hårfärg.
Det börjar dra ihop sig mot händelsrika helger igen och det ska bli så himla kul. Jag är en hängiven sommarmänniska och nu börjar livet - igen.
Trevlig kväll allihopa

Slagen hjältinna

Idag åkte jag, min kära mor och Hoytan till Osby. Brukshundklubben där anordnade en utställning, som Hoytan skulle vara med på. Väl där mötte vi upp Åsa, som skulle ställa ut Nova men av någon anledning så blev Paula utställd i stället. Så kan det bli ibland. Hoytan var kanonduktig och fick HP och BIR och jättefin kritik men i BIG blev hon sist av tre i sin grupp. Fast vad gör det när jag redan vet vad jag har för hund! Den bästa - såklart!