Jag måste ju erkänna att det är inte bara min förtjänst att bakluckan håller sig uppe. Min kära sambo fick rycka in och visa armmusklerna när mina inte räckte till. Det gjorde nog gott för hans självkänsla ;=) Nu sitter dämparna i alla fall på plats och eftersom jag nu inte får luckan i nacken så gjorde jag en annan tavla i stället för måla kan jag. Jag lyckades springa in i luckan och skaffa mig ett horn i pannan. Allt klär en skönhet och här är några skönheter till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar