Långtråkigt

Vissa dagar är bara för långa, alldeles för långa. Idag är en sådan dag. Inget händer egentligen och jag FÅR ingenting göra heller. Så vad gör man då för att tiden ska gå?
Mattider och fika blir helt plötsligt viktigare inslag än vanligt.
Soffan är extraskön men programmen på TV lämnar mycket övrigt att önska.
Telefonen är så tyst att man undrar om man känner någon över huvudtaget och därför ringer man runt bara för att inse att de flesta är sysselsatta på annat håll.
Man bloggar och vet egentligen inte vad man ska skriva om.
Eftersom jag serverar er, som tålmodigt ögnar igenom min blogg då och då, mitt uttråkade tillstånd på silverfat så ska jag göra er glada att avsluta nu med en sång jag alltid blir glad när jag hör