Knasiga jyckar

Så var det dags igen för örontejpning. Hoytan har små, fina öron som har börjat resa sig lite grann och som sagt; Bättre förekomma än förekommas.
Ebba däremot har nästan full resning med en liten tipp och det har hon fått på äldre dar så jag tror det är något i stil med "blomkålsöra" och det stör mig inte det minsta för Ebba är ju Ebba.
Till saken; Hoytan fick bordsträna och ståträna och tejpa öronen igår och hon var som vanligt superduktig. Ebba fick med sig ett par godisar ut så hon skulle var nöjd under tiden. När jag var klar med Hoytan släppte jag in Ebba som satte sig och blängde surt.
-Aha, tänkte jag. Hon är lite sotis. Så jag gosade en stund men hon var inte riktigt tillfreds så jag fick en snilleblixt. Om jag tar fram tejpen och börjar pilla med öronen så drar hon så fort hon kan och är glad hon slapp undan och så är hon som vanligt igen. Ebba är ingen utställningshund. Hon avskyr allt vad plock och pyssel innebär, i alla fall i skönhetssyfte, så hon har fått ägna sig åt andra saker som att rengöra underredena på våra bilar och bada i diverse sumphål när hon själv känner att andan faller på.
Sagt och gjort. Tejpen togs fram och öronen veks och tejpades och Ebba satt som ett ljus. Efter avslutad tejpning var hon stolt som en tupp över sina "pippilottor" och tejpen sitter kvar nästan ett dygn senare.
Fattar egentligen ingenting mer än att jyckar är ganska knasiga